Hem / Radioarkivet / Bio / Kontakt /
" Just play it as you have never heard it before ! "
Ett program om Abbey Road Studios som i år fyllde 77 !
Ett program om världens äldsta nu fungerande inspelningsstudio - Abbey Road !
Programmet sändes i Musikradion P2 den 28 december 2008 under rubriken "Om Musik".
Och det var Sir Edward Elgar of The Kings Musikk som fick äran att göra den allra första inspelningen i den helt nybyggda 190 kvadratmeter stora studion Number One med en av sina egna kompositioner. Och han sa åt musikerna i The London Philharmonic Orchestra att spela stycket - som om dom aldrig hade hört det förut - "please play as you have never heard it before " och den 77 år långa historien om världens äldsta studio för inspelat ljud tar sin början...
Intervju med John Kurlander - avsnitt ur programmet - klicka här
Intervju med Kevin Ayers och gammal intervju med John Lennon - avsnitt ur programmet - klicka här
Utdrag ur radiotexten:
Huset på Abbey Road byggdes 1830 som ett residens med nio sovrum, fem representationsrum, två rum för piga och butler med egen vinkällare och en enorm trädgård. I denna för sin tid enorma lyxvilla flyttade i början av 1900-talet in en notorisk och ökänd karaktär i de flotta engelska salongerna, en viss Sir John Arthur Maundy Gregory som livnärde sig på att sälja titlar till hugade spekulanter. För 10.000 Pund kunde man bli adlad och för 25.000 Pund kunde man köpa sig en grevetitel eller till och med bli baron. Ryktet gick att Gregory delade pengarna mellan sig och den då sittande Londonregeringen under Lloyd George. Naturligtvis förnekade myndigheterna all inblandning men det bekymrade knappast Gregory som satt och hamrade på ett eget trumset i villan på Abbey Road medan han lyssnade på grammofonskivor med Paul Whiteman och hans orkester. Men lagens långa arm – Scotland Yard - fick till slut tag i den jazzälskande skojaren och han åkte in i finkan 1925.
Under trettiotalet användes Abbey Road Studio One i första hand för inspelning av klassisk musik, tvåan för dansorkestrar och kammarmusik och trean med sin orgel och sina flyglar för just detta – orgel och pianomusik. Den italienske operasångaren Beniamino Gigli sjöng sina arior i Ettan, Fats Waller spelade på den gamla Comptonorgeln i Trean , en slags engelsk biograforgel som fortfarande lär stå bortglömd i en lada någonstans på den engelska landsbygden. Flygmalajen skojade i Studio Två och Jack Hylton och Coleman Hawkins spelade jazz i Ettan och där sjöng också Al Bowlly in trettiotalets engelska Ray Noble – melodier . Och Glenn Miller gjorde sina allra sista inspelningar i Studio Ett innan han strax därefter försvann i ett engelskt militärflygplan över Engelska Kanalen 1944. Inspelningar som på grund av upphovsrättsregler varit inlåsta i EMI´s arkiv långt in på 1980-talet.
Den engelske dirigenten Sir Thomas Beecham hade för vana att bosätta sig i Studio One för att där nästan alltid göra alla sina orkesterinspelningar från tidigt trettiotal fram till sin död 1961. Och som hjälpreda i studion hade han en ung producent som snart blev legendarisk – Walter Legge. Legge började sin bana som demonproducent genom att arbeta som volontär på His Masters Voice där han satt i en kontorsskrubb och skrev artiklar i branschtidningen. Så kom den ekonomiska depressionen 1929 och helt plötsligt fanns det inga pengar kvar för att spela in klassisk musik och det fanns en omedelbar risk för att nybygget på Abbey Road skulle bli ett tomt prestigebygge utan några som helst inspelningsaktiviteter. Då kom Walter Legge på den idealiska lösningen. Varför inte låta kunderna abonnera på musiken ? Genom att låta intresserade betala en liten summa i förskott fick bolaget in tillräckligt med pengar för att ha råd att satsa på nyinspelad musik. Och snart började Walter Legge att dra igång sina ambitiösa inspelningsprojekt. Samtliga lieder av Hugo Wolf, alla pianosonater av Beethoven, hela Wohltemperiertes Klavier, all musik av Edward Elgar och så vidare. Men påhittet blev genast en stor succé.
I mitten på trettiotalet blev den italienske dirigenten Arturo Toscanini inbjuden att göra en inspelning i den stora studion Nummer Ett på Abbey Road. För att det inte skulle bli krångel hade EMI förberett allting noggrant och dessutom renoverat studion extra noggrant. Toscanini gick förskräckt in i studion, gick upp på podiet väntade en stund, vände på klacken och försvann för att aldrig mer komma tillbaka. Den unge violinisten Yehudi Menuhin avskydde en soffa som bolaget hade ställt upp i väntrummet där man kopplade av mellan tagningarna. Därför började han redan som ung med sin vana att lägga sin raklång på studions flygel för att där falla i sömn eller så stod han på huvet på pianolocket för att ägna sig åt yoga. Den världsberömde pianisten Artur Schnabel brukade få dom flesta ljudtekniker att minst sagt hacka tänder – speciellt som deras uppgift var att med honom spela in alla Beethovens 32 pianosonater.. På den här tiden – det vill säga på trettiotalet – gjordes alla inspelningar helt analogt och direktgraverat på lackskivor som var ganska dyra att tillverka. Men trots det var det inte ovanligt att Schnabel hade för vana att förstöra varje inspelning med att precis i sista strofen slå igen flygellocket med ett utrop av förbistring. På så sätt kunde man ibland få göra upp till 30 omtagningar innan den berömde pianisten var helt nöjd. Inte så underligt att det tog nästan tio år för Arthur Schnabel och EMI att spela in alla pianosonaterna.
Rigorösa bestämmelser härskade på EMI. Studiotiden var alltid och utan undantag utlagd mellan klockan 10 till Ett. Två till Fem. Sju till Tio. Alltid i tretimmarsblock. Och då gällde det att vaxa eller spela in minst 6 titlar. Utrustningen var traditionsenligt sorgesamt brittisk, med EMI´s egentillverkade bandspelare, EMI´s egna mikrofoner, EMI´s graververk och högtalaranläggningar. Långt in på sextiotalet. Och när stereon kom fortsatte man hårdnackat att spela in det mesta i mono, eftersom man ansåg att det var endast den klassiska musiken som fungerade i stereoinspelning. All pop, jazz , middle of the road - musik gjordes i mono. Också det långt in på sextiotalet. Beatles första singlar och LP-album gjordes alltid i mono. Och fanns det centralvärme på vintern och uppvärmda element i huset på Abbey Road där så mycket världsberömd musik spelades in ? Glöm det. Engelska manér och engelsk tradition. Tédamer i foajén, butler i entrén, och flitigt brinnande öppna spisar i alla kontorsrum - för att hålla upp värmen.
Beatlesproducenten George Martin kom till EMI början på femtiotalet och blev ansvarig för EMI-gruppens minst eftertraktade skivetikett – Parlophone – som sysselsatte sig med att spela in gosskörer, barnsånger, skämtskivor och allt möjligt annat som inte gick att ge ut på dom stora prestigeetiketterna – Columbia eller His Masters Voice. Men som dom flesta nykomlingarna i skarven mellan fyrtio- och femtiotalet som kom till bolaget och Abbey Road började han att sakta men säkert vända upp och ner på konventionerna. George Martin skrev kontrakt med Englands svar på den amerikanska crazyhumorn som spred sig över västvärlden som en farsot efter Andra världskriget. I Sverige var det Povel Ramel som tog upp tråden, i England The Goons och Peter Sellers.
Om man lyssnar på Beatleslåten I Feel Fine från 1964 så hör man i början ett exempel på feedback eller det som vi på svenska kallar för rundgång. Och precis som för det mesta så var det en ren tillfällighet att man upptäckte ljudet och gjorde ett sound av det. I en paus ställde Paul McCartney ifrån sig en halvakustisk gitarr vid en förstärkare i studion och det började tjuta. Paul undrade om det var voodoo och George Martin svarade att det inte var trolldom utan ett fenomen som kallas feedback. Och så använde man det vid inspelningen. George Martin lekte gärna med bandslingor, radiosnuttar och bandcollage på Beatles inspelningar precis som han faktiskt hade gjort under hela femtiotalet. Han hade stor erfarenhet av ljudeffekter från talskivorna med Peter Sellers och the Goons och han hade också experimenterat med elektroniska klanger. Redan 1962 gav han ut en singel, Time Beat, på Parlophone under pseudonymen Ray Cathode med elektroniska klanger och det blev till en slags tradition på Abbey Road att experimentera med olika slags ljudeffekter och klanger.
Den legendariska Studio One byggd på den gamla viktorianska villans enorma trädgård kan husera en orkester med mer än 100 personer och hel kör om man så vill och här görs idag de flesta av Hollywoods filmmusikinspelningar. Örnnästet, Sagan Om Ringen, Star Wars eller Die Hard -filmerna och den senaste James Bond-filmen för att ta några exempel. För här har musiken till alla James Bond -filmer spelats in. Och den historiska resan som är Abbey Road fortsätter och än idag spelas det in både klassisk musik och pop och rock i Ettan, Tvåan och Trean och legend efter legend läggs på hög. Man säljer sina plug-ins och klassiska teknikprylar på Internet, tillverkar och producerar DVD:er, återutgivningar och Tevespelsmusik. Och idag kan man se Ettan på Teve i det populära programmet Live From Abbey Road. I Tvåan spelar man fortfarande in popmusik och går uppför trappan till kontrollrummet för att lyssna på resultatet. Tekniken är digitaliserad numera och en fjärde studio har tillkommit - den lilla Penthouse-studion på taket. Och många tror med bestämdhet att Studio Två där så mycket berömd musik är inspelad är magisk och att det går så kallade Ley - linjer genom hela huset på Abbey Road. Och tror man på magisk jordstrålning så vet man att dom så kallade Ley-linjerna finns utspridda över hela jorden där energi flödar. Flödet av energin påverkas negativt i dessa Ley-linjer när det uppstår krig eller andra trauman vid en linje. Men energiflödet kan också påverka människor positivt som bor längsmed dessa linjer eller som arbetar i dess närhet. Ley-linjerna finns med ca 20-30 mils mellanrum och kan finnas i olika riktningar. Ibland korsar de varandra som tex vid Ale stenar eller i Studio Två vid Abbey Road.. Det tror i alla fall Kate Bush och David Gilmore i Pink Floyd...
Låtlista
Alla inspelningar gjorda I Abbey Road Studios, London, om ej annat anges.
1. Revolution 9
Kompositör: Lennon - McCartney
The Beatles
Inspelad 1968 - Studio One, Studio Two, Studio Three
2. March Nr.1 ur "Pomp and Circumstance"
Kompositör: Edward Elgar
London Philharmonic Orchestra dirigent: Edward Elgar
Filmupptagning gjord på Abbey Road Studios 1931 - Studio One.
3. Orkesterledaren Jack Hylton och tekniker pratar i EMI´s studio i Hayes,Middlesex, cirka 1930.
Filmupptagning gjord cirka 1930.Somethin´ Going On
4. My Melancholy Baby
Kompositör: Harry Brooks - arr. Fletcher Henderson
Jack Hylton and his Orchestra med Coleman Hawkins tenorsaxofon solo
Inspelad 1939 - Studio One.
5. Mrs Mills Medley
Kompositör: Vincent Youmans
Mrs Mills piano med instr.ack.
Inspelad 1961 - Studio Three
6. Don´t Try No Jive On Me
Kompositör: okänd
Thomas "Fats" Waller Compton orgel sang med orkeesterack.
Inspelad 1938 - Studio Three
7.Little Brown Jug
Kompositör: R.A. Eastburn - arr. Bill Finegan
Glenn Miller and his Orchestra
Inspelad 1944 - Studio One
8. Cockaigne ( Opus 40 ) Coda - ur Uvertyr för Orkester - In London Town
Kompositör: Edward Elgar
BBC Symphony Orchestra dirigent Edward Elgar
Inspelad i Stereo 1933 - Studio One
9. The Lark Ascending - Romans för violin och orkester
Kompositör: Ralph Vaughan Williams
Sarah Chang violin
London Philharmonic Orchestra dirigent Bernard Haitink
Inspelad 1994 - Studio One
10. Thomas Beecham repeterar Haydn - symfoni.
Inspelat från film gjord i Abbey Road Studio One cirka 1958.
11. Konsert för piano och orkester nr. 1 B-moll Opus 23
Kompositör: Peter Tjajkovskij
Artur Rubinstein piano
London Symphony Orchestra dirigent John Barbirolli
Inspelad 1932 - Studio One.
12. Variations and Fugue in E Flat, Op. 35 "Eroica" - utdrag
Kompositör: Ludwig van Beethoven
Artur Schnabel piano
Inspelad 1938 - Studio Three
13. Concerto for Violin and Orchestra No. 1 in A minor - repetitionsinspelning
Kompositör: Karoly Goldmark
Nathan Milstein violin
Philharmonia Orchestra dirigent Harry Blech
Inspelad 1957 - Studio One
14. Elizabethan Serenade
Kompositör: Ronald Binge
Ron Goodwin Orchestra
Inspelad 1957 i Studio Two - Tekniker George Martin
15. She Loves You - German Version
Kompositör: Lennon - McCartney
Peter Sellers tal med ljudeffekter
Inspelad 1965 i Studio Two - Tekniker George Martin
16. She Loves You
Kompositör: Lennon - McCartney
The Beatles
Inspelad 1963 i Studio Two
17. Walking´ Back To Hapiness plus false starts
Kompositör: Mike Hawker - John Francis Schroeder
Helen Shapiro sång Orkester dirigent Norrie Paramor
Inspelad 1961 i Studio Two
18. I Feel Fine
Kompositör: Lennon - McCartney
The Beatles
Inspelad 1964 I Studio Two
19. Time Beat
BBC Radiophonics - grupp Ray Cathode piano ( dvs. George Martin )
Inspelad 1962.
20. Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band
Kompositör: Lennon - McCartney
The Beatles
Inspelad 1967 i Studio Two.
21. Hey, Jude
Kompositör: Lennon - McCartney
The Beatles
Inspelad 1968.
22. Goldfinger
Kompositör: John Barry - Leslie Bricusse - Anthony Newley
Shirley Bassey sång
Orkester dirigent John Barry - teknisk producent George Martin
Inspelad 1964 Studio One.
23. Shine On You Crazy Diamond - utdrag
Kompositör:David Gilmour - Roger Waters - Richard Wright
Pink Floyd
Inspelad 1975 Studio Two.